Bisarrt möte
Idag har jag varit på klinken för att kontrollera hur äggblåsorna har växt till sig av Pergotime:n som jag tagit CD 5-9. Jag var själv eftersom mannen är på tjänsteresa. VUL:et som läkaren gjorde visade att det fanns tre ägg på gång. På höger äggstock var det två i storlekarna 11mm och 13mm och på den vänstra ett större på 22mm. Äggen släpper när de är mellan 22-26mm och växer ca 2mm per dygn. Äggblåsor som inte är större än 14mm när ngt annat ägg är moget (alltså mellan 20-25mm) går tillbaka och där släpps alltså inget ägg. Risken fanns att det stora ägget inte släpper än på ett par dagar och att de små under den tiden skulle växa sig större än 14mm. Därför kom diskussionen upp om att jag skulle ta en ägglossningsspruta för att lossa det stora ägget innan de små blivit större än 14mm.
Situationen blev lite komisk och bisarr när beslutet togs att jag skulle ta en spruta - men när? Skulle min man hinna hem i tid? Läkaren ville helst att jag skulle ta sprutan idag, och då blev det högintressant exakt när mannen kommer hem på fredag. På morgonen, kvällen? Vid lunch sade jag, och då var ordern för mig att hålla mig hemma. Haha! Nu var diskussionen nere på att räkna timmar. Riktigt bisarrt...
Hursomhelst så kommer mannen hem på torsdagkväll så det finns tid. Så håll tummarna för att det funkar! :D
Situationen blev lite komisk och bisarr när beslutet togs att jag skulle ta en spruta - men när? Skulle min man hinna hem i tid? Läkaren ville helst att jag skulle ta sprutan idag, och då blev det högintressant exakt när mannen kommer hem på fredag. På morgonen, kvällen? Vid lunch sade jag, och då var ordern för mig att hålla mig hemma. Haha! Nu var diskussionen nere på att räkna timmar. Riktigt bisarrt...
Hursomhelst så kommer mannen hem på torsdagkväll så det finns tid. Så håll tummarna för att det funkar! :D
Keep face...
... är svårt. Jag har en vän som nyligen fått barn. De har en blogg och jag tittar in där ganska ofta nu för nyheter om hur det går i den lilla familjen. Just nu så känner jag hur tårarna bränner bakom ögonlocken när jag ser bilderna på hur den veckogamla bebisen badar för första gången. Hur han ligger på sin pappas arm. Jag vill ju också. Längtar. Och fortfarande ingen mens, men spottings. Hoppet håller på att grusas. Kanske ska jag bara gå o lägga mig. Imorgon är ju en ny dag, tjolahopp. Eller ngt.
Att testa eller inte testa...
...tids nog så får jag ju vet i alla fall. Men jag har ju det där fröet av hopp i mig, att den här sista gången innan vi börjar mixtra med min kropp så ska det gå. Lite mirakulöst sådär. Så här är jag nu på dag 27 av min cykel och hoppet gror.
Hjälp!
Hjälp!
